En svensk tiger, löd uppmaningen när det mullrade vid horisonten på 1940-talet. Men att tiga är inte alltid guld. Så kallad visselblåsning kan till och med rädda liv.
Yttrandefrihet och meddelarfrihet är grundlagsskyddade rättigheter. Frågan är bara vad du som hemvärnssoldat får säga utan att själv råka illa ut.
Text ANNA-MARIA STAWREBERG
Foto STAFFAN CLAESSON
Att informera om Försvarsmakten och hemvärnet är viktigt. Av det följer att även kommunicera och diskutera när något inte fungerar som det ska. Men är det okej? Finns det tillfällen då man rentav kan råka illa ut, hamna i kylan eller kanske till och med bryta mot någon lag om man lyfter upp missförhållanden och sådant som verkar vara fel?
I takt med att Försvarsmakten spelar en allt större roll och läget blir allt osäkrare är det svårt att veta vad man får och inte får säga till någon utomstående. Det som var okej att prata om för 15 år sedan verkar helt plötsligt inte längre vara okej. Det är som att fler och fler saker beläggs med sekretess.
Mikael Holmström, reporter som bevakat Försvarsmakten för bland annat Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter i 50 år, nickar igenkännande. Han har varit med om mängder av liknande situationer. Situationer där olika företeelser utan någon egentlig förklaring plötsligt i det närmaste betraktas som statshemligheter och inte får föras vidare över huvud taget. Och hans uppfattning är att Försvarsmakten blivit ”hemligare” och mer sluten under de senaste 10–15 åren.
– Det råder en sekretesshysteri inom delar av
Försvarsmakten. En sekretesshysteri som många gånger blir kontraproduktiv, konstaterar han.
Inte sällan, menar Mikael Holmström, är det ren okunskap som hindrar rapporteringen av företeelser som sägs vara sekretessbelagda. Själv har han otaliga gånger överklagat och argumenterat för att få rapportera om vissa händelser eller företeelser, och till slut fått igenom det.
En viktig princip som har med allmänhetens rätt att få ta del av information att göra. Om journalister inte får möjlighet att rapportera om Försvarsmaktens och hemvärnets verksamhet, då får heller inte svenska folket någon kunskap om och förståelse för verksamheten. Ofta är medierna Försvarsmaktens och hemvärnets kanske enda sätt att nå ut till allmänheten.
– Vad många missar är att det som är sekretessbelagt ofta är helt ointressant både för en normal nyhetsjournalist och för en intresserad allmänhet, säger Mikael Holmström.
Han har under hela sitt yrkesverksamma liv värnat om den fria och oberoende journalistiken. Sett den som ett viktigt redskap för demokrati.
Och han vänder sig självklart inte emot sekretess som sådant, naturligtvis måste delar av Försvarsmaktens verksamhet skyddas från insyn.
– Men sekretess måste tillämpas med sunt förnuft. Min känsla är dock att det många gånger handlar om bekvämlighet eller en överdriven rädsla när man hindrar rapportering genom att säga nej. Att det är lättare att säga nej än att säga ja.
Men det är naturligtvis inte bara en intresserad allmänhet som har fördelar av att det informeras om hemvärnet och Försvarsmakten. Många gånger har även den enskilda soldaten nytta av rapporteringen.
– Det är ofta först när vi rapporterar om bristerna som frågorna tas på allvar, säger Mikael Holmström och nämner bristen på soldaternas personliga utrustning som exempel.
»Det råder en sekretesshysteri inom delar av Försvarsmakten. En hysteri som många gånger blir kontraproduktiv.«
Mikael holmström
Journalist. Var försvars- och säkerhetsreporter på Svenska Dagbladet 1992–2014 och säkerhetspolitisk reporter på Dagens Nyheter 2014–2024. Har stått för flera avslöjanden, bland annat ”Ryska påsken” och IT-skandalen i Transportstyrelsen.
Han fortsätter:
– Hade vi journalister inte skrivit om det, då hade det troligen tagit betydligt mycket längre tid. Mycket av den personliga utrustning som nu tas fram kan vi faktiskt tacka journalisternas rapportering för.
Men bara för att mediernas rapportering kan medverka till en förändring åt det positiva hållet, innebär det inte alltid att det är självklart att publicera. Att rapportera om ett missförhållande kan ju faktiskt på kort sikt innebära ökade risker, samtidigt som det på lång sikt kan leda till ökad säkerhet.
– Vi var i Afghanistan för att skriva om de svenska ISAF-styrkorna. Vi förstod snart att truppens bilar som vi åkte i, Toyota och Mercedes, var oskyddade.
Insatsens chef lämnade svävande svar när Mikael Holmström frågade och därför bestämde han sig för att själv undersöka fordonen.
– Sista dagen medgav chefen riskerna och att han begärt bepansrade fordon. Men Högkvarteret sade nej till sådana, berättar Mikael Holmström.
Att rapportera om bristerna kunde öka risken för beskjutning, men det blev ändå en publicering: ”Stora delar av den svenska Afghanistan-styrkan saknar bilar med tillräckligt skydd. Officerarna har begärt pansrade fordon och varnar för att det är en tidsfråga innan svenska dödsoffer krävs.”
– Var det att röja hemliga uppgifter? Nej, det vill jag inte påstå. Jag visste att tre fjärdedelar av fordonen saknade skydd, men skrev aldrig ut det stora antalet. Avslöjandet blev en larmsignal till politikerna och bidrog till att fler skyddade bilar samt bepansrade ”Galten” och stridsfordon 90 började sändas ned. ”Dina artiklar räddade svenska liv”, berömde mig senare en hög officer i Högkvarteret.
Uppgifter om antal är något som ofta beläggs med sekretess. Även prestanda, räckvidd, frekvenser och ledningssystem är uppgifter som man ska vara försiktig med att röja.
I övrigt är svensk lagstiftning generös med vad som får föras vidare och inte. Offentlighetsprincipen är inskriven i den svenska grundlagen. En viktig del av just offentlighetsprincipen är att såväl regeringen som övriga statliga och kommunala myndigheter ska verka under så öppna former som möjligt när det kommer till massmedier. Och Försvarsmakten är en statlig myndighet.
Som ett led i att offentlighetsprincipen ska fungera finns meddelarfriheten skyddad i grundlagen. Du har rätt att kontakta en journalist utan att riskera påföljder, så länge det inte handlar om allvarliga risker för Sveriges säkerhet.
– Försvarsmakten har också meddelarskydd och efterforskningsförbud. Trots det har jag varit med om att mina källor blivit efterforskade, säger Mikael Holmström.
» vi behöver regelbundet omvärdera vad som är sekretess och inte. Det försämrade omvärldsläget har gjort att vi fått ompröva delar av våra skyddsvärden.«
Anna Siverstig
Brigadgeneral och Försvarsmaktens kommunikationsdirektör. Har tidigare bland annat varit chef för Luftstridsskolan samt tjänstgjort på Ledningsregementet, Försvarshögskolan och Högkvarteret. Hon börjande som försvarsmeteorolog och har därefter varit stabsofficer i olika befattningar.
Anna Siverstig, kommunikationsdirektör i Försvarsmakten, påpekar att alla inom myndigheten ska vara så sanningsenliga som möjligt i en intervjusituation. Att slentrianmässigt hänvisa till sekretess är något som i längden riskerar att förstöra Försvarsmaktens trovärdighet.
– Däremot behöver vi regelbundet omvärdera vad som är sekretessbelagt och inte. Det försämrade omvärldsläget har gjort att vi fått ompröva delar av våra skyddsvärden, säger Anna Siverstig.
Hon konstaterar att det inte alltid är helt enkelt att avgöra vad som är belagt med sekretess, delvis på grund av de nämnda omvärderingarna.
– En bra huvudregel är att kolla med sin chef eller sitt befäl, men också att undvika att nämna platser, tidpunkter och att vara försiktig med namn och utrustning.
Under senare år har sociala medier blivit ett allt vanligare sätt att kommunicera.
– Det är också en allt viktigare kanal för Försvarsmakten och därför har vi i höst publicerat en faktabok som tar upp hur Försvarsmaktens anställda bör tänka när det gäller sociala medier, säger Anna Siverstig.
Redan i faktabokens förord fastslås att:
”Försvarsmakten ser positivt på de möjligheter som sociala medier medför. Yttrandefrihet, kunskap och debatt är centrala delar i den demokrati som vi har i uppdrag att försvara. Här spelar sociala medier en stor roll. Öppenheten i sociala medier innebär dock även ansvar och risker, en insikt som bör genomsyra användningen. Detta är särskilt viktigt som anställd i Försvarsmakten.”
Den som är anställd i Försvarsmakten får, enligt Anna Siverstig, tala om både sitt yrke och sin kompetens på sociala medier. Men om man gör det, är det viktigt att vara tydlig med att man uttalar sig som privatperson och inte som talesperson för Försvarsmakten.
– Det finns ingen anledning att vara onödigt hemlighetsfull. Däremot finns det anledning att tänka på att det faktum att du är anställd i Försvarsmakten kan göra dig intressant för främmande makt, säger Anna Siverstig.
Därför är det viktigt att innan ett inlägg publiceras, fundera en gång extra. Kan inlägget få oönskade konsekvenser? Kan inlägget, om det hamnar i orätta händer, röja något som kan skada Sverige som land?
När det handlar om att kommunicera kring oegentligheter är Anna Siverstigs rekommendation att använda sig av det sunda förnuftet. Grundprincipen är att först kontakta den närmaste chefen. Och om inte det går är det chefens chef som gäller.
– Men Försvarsmakten har, precis som andra myndigheter, en visselblåsarfunktion som också går att använda anonymt om man inte får gehör för sina synpunkter, säger Anna Siverstig.
Visselblåsning är när man som anställd eller engagerad i en organisation larmar om att den verksamhet man verkar inom har gjort något som är olagligt, oetiskt eller på annat sätt olämpligt. Och just under sådana här fall, när det råder oegentligheter på en arbetsplats, kan meddelarfriheten fylla en extra stor funktion. Därför finns sedan 17 december 2021 den så kallade visselblåsarlagen. Enskilda som rapporterar om oegentligheter är skyddade mot repressalier från arbetsgivaren.
– Visselblåsning handlar inte per automatik om att man vänder sig till en journalist. Visselblåsning handlar lika mycket om att man vänder sig till sin chef eller till sin chefs chef om man upplever att något är fel, säger Peter Johansson.
Han är forskare på Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet och har tillsammans med Joakim Berndtsson och Sven Ove Hansson forskat på visselblåsning, ett uppdrag som finansierats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
– Vår studie visar att det generellt finns en väldigt låg acceptans för den som väljer att visselblåsa utanför den egna organisationen, alltså att man utnyttjar sin lagstadgade meddelarfrihet, säger Peter Johansson.
Hans erfarenhet är att det ofta sitter långt inne att visselblåsa, och att den som till slut agerar generellt sett är mycket lojal gentemot de värden som organisationen står för. Han eller hon har också för det mesta kämpat in i det längsta med att bita ihop och på olika sätt påtala oegentligheterna till lägre instanser.
– Den som visselblåser får ofta, även om det råder meddelarfrihet, betala ett högt pris. Kollegor kan uppleva att de blir svikna, du blir utfrusen och arbetsgivaren kan utsätta dig för repressalier som är svåra att ta på, säger Peter Johansson.
Samtidigt, konstaterar Peter Johansson, är massmedia ett kraftfullt verktyg när det gäller att uppmärksamma ett problem och att åstadkomma förändring.
– Du har som uppgiftslämnare rätt att vara anonym och journalisten som tar sig an ditt tips har möjlighet att utreda. Men det är viktigt att vara medveten om att när det handlar om nationell säkerhet, då gäller säkerheten först. Men väldigt mycket inom det militära är offentligt, vilket trots allt ger stort handlingsutrymme, säger Peter Johansson.
»Det finns en väldig fara med denna fria tolkning av hur företeelser kan beläggas med sekretess. Vi måste ha i bakhuvudet att vi lever i en demokrati.«
Nils Funcke
Journalist samt expert på tryck- och yttrandefrihet. Har skrivit flera böcker, bland annat Offentlighetsprincipen (2019). Har tidigare varit bland annat utredningssekreterare i Yttrandefrihetskommittén (SOU 2012:55) och chefredaktör samt ansvarig utgivare för Riksdag & Departement.
Nils Funcke är journalist, författare och debattör i yttrandefrihetsfrågor och har, precis som Anna Siverstig konstaterat, sett hur det under senare år skett en omvärdering av vad som är belagt med sekretess och inte. Men till skillnad från Anna Siverstig tycker han att sekretessbeläggandet har gått för långt.
– Det finns en väldig fara med denna fria tolkning av hur företeelser kan sekretessbeläggas. Vi måste ha i bakhuvudet att vi lever i en demokrati och att det här råder en grundlagsskyddad offentlighetsprincip som är en medborgerlig rättighet.
Att hålla koll på vad som är okej att dela med sig av och inte, är inte alldeles enkelt, menar Nils Funcke.
– Visst omfattas Sveriges hemvärnssoldater av samma meddelarfrihet som alla andra. Lagen mot efterforskning gäller ju även inom Försvarsmakten. Däremot finns det här undantag då meddelarfriheten kan brytas, och det behöver den enskilde ta reda på.
Att bryta mot sekretessen är ett brott, som kan riskera fängelsestraff.
– Men vad som är sekretess eller inte kan vara en tolkningsfråga och beror på sekretessgraden. Om det är kvalificerad sekretess är möjligheten att dela just den uppgiften obefintlig.
Hans bästa tips om man känner ett behov av att dela en uppgift med till exempel en journalist, och om man är osäker på om det är lagligt eller inte, är att först titta efter liknande fall i rättsdatabaser. Det kan i alla fall ge en vägledning kring vad nästa steg bör bli.
– Därefter kan man kontakta en reporter man litar på och redogöra för sitt dilemma. Reportern har också ett ansvar att se över vilka konsekvenser en publicering kan ha för uppgiftslämnaren. Därför är det en diskussion ni kan föra tillsammans.
Staffan Lindberg, professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet och forskningsledare för demokratimätningsprojektet Varieties of Democracy, V-dem, ser även han risker med att Sveriges grundlagsskyddade rättigheter får inskränkningar. Orsaken till att rättigheter som yttrandefrihetsgrundlagen inskränks är ofta en orolig omvärld.
– Som forskare kan jag se att den här typen av små förändringar som görs steg för steg kan få stor inverkan på demokratin. Det är normförskjutningar kring vad som är acceptabelt, i slutändan ett sluttande plan som är farligt.
Därmed är cirkeln sluten. Att dela med sig av information om Försvarsmakten kan ge svenska folket förståelse för och inblick i delar av verksamheten. Det är en demokratisk grundpelare att vara så öppen som möjligt eftersom vi lever i en demokrati. Särskilt som Försvarsmakten har som uppgift att skydda våra demokratiska medborgerliga rättigheter. Då gäller naturligtvis att vi använder rättigheterna med ansvar.
Tänker efter före. Funderar på varför vi delar en uppgift. Gör vad vi kan för att agera rätt.
Tänk på att …
När du gör inlägg i sociala medier, tänk på att det ska framgå att du gör inläggen som privatperson, och inte som företrädare för hemvärnet eller Försvarsmakten, om du inte fått mandat.
När du uttalar dig om dina insatser som hemvärnssoldat inför journalister, på sociala medier, i privata sammanhang, undvik att nämna antal, platser, namn och andra detaljer.
Om du är osäker på om något är belagt med sekretess, stäm av med ditt befäl.
Bryter jag mot lagen nu?
Ta reda på om uppgiften är sekretessbelagd eller inte och i så fall vilken grad av sekretess uppgiften är belagd med.
För att vara säker på att du inte bryter mot lagen: Gör en sökning i en rättsdatabas efter liknande ärenden.
Det är aldrig tillåtet att överlämna sekretessbelagda dokument, och för en reporter är det inte heller tillåtet att inneha sekretessbelagda dokument.
Kontakta en journalist som du har förtroende för. Var tydlig med att det du delar med dig av ska ske under anonymitet och var tydlig med att journalisten också är skyldig att utreda ärendet och vilka konsekvenser en publicering kan medföra för dig, innan han eller hon publicerar. Erfarna reportrar har ofta en vana av att göra den här sortens konsekvensanalyser innan en publicering och är skyldiga att skydda sin källa. Det kan ibland innebära att man avstår från publicering.
Källor: Mikael Holmström, Nils Funcke, Peter Johansson med flera.
MEDDELARFRIHET GÄLLER – för det mesta
Vi lyder under meddelarfrihet i Sverige, en grundlagsskyddad rättighet som ger oss möjlighet att kontakta journalister utan att ditt namn avslöjas och utan att myndigheten får göra efterforskningar kring vem som lämnat uppgiften. Det är en viktig princip som vi ska värna om.
Dock lyder alla delar av Försvarsmakten inte under meddelarfriheten. Du behöver själv ha koll på vilka uppgifter du får lämna vidare och inte.