UPJ 2025
varje onsdag i vecka 16 är det uniform på jobbet-dagen, då hemvärnssoldater kan gå till sina civila arbeten iklädda uniform. tidningen hemvärnet träffar sju soldater som berättar om hur det fungerar att kombinera hemvärn med jobb och familj.
Text ANNA-MARIA STAWREBERG
FOTO STAFFAN CLAESSON
Anna, Administratör och hundförare. »Jag blev sugen på att göra något meningsfullt tillsammans med Vega, min hund.«
Det är tyst och stilla i Aktivitetshuset Skjortan i centrala Flen. Här, i den före detta skjortfabriken, delar SFI lokaler med bland annat Friskis & Svettis. Men så här, mellan eftermiddag och kväll. är det alltså lugnt och stilla.
Det är inga problem att hitta till Anna Erikssons arbetsrum. Det är egentligen bara att följa spåret av broschyrer och planscher hon lagt fram, som informerar om hemvärnet och uniform på jobbet-dagen.
– Eftersom vi har många nya svenskar här på skolan som kanske har en helt annan erfarenhet av uniformer, men också av hundar, än vad andra i Sverige har, var jag noga med att förbereda alla här på skolan i förväg, förklarar Anna.
Det gick över förväntan. Hon fick svara på många frågor om hemvärnet och vilken nytta hemvärnet gör. Flera tittade in i hennes rum under dagen, och när hon och Vega gjorde en liten uppvisning på skolgården fanns det många i publiken.
– Då stod de som var lite mer hundrädda bakom ett staket, och efteråt fick vi rungande applåder, säger Anna och skrattar.
Att Anna gick med i hemvärnet var egentligen inte planerat. Hennes ursprungliga tanke när hon i december 2022 gick på hemvärnets informationsträff i Flen var att sonen skulle bli intresserad.
Så blev det inte. I stället gjorde Anna själv comeback i hemvärnet, och i dag är både hon och schäfertiken Vega aktiva.
– Jag gick med 2003 som hundförare och var med under ett par år. Men när jag var tvungen att ta bort hunden gick jag ur och hade alltså haft ett långt uppehåll när jag gick med igen.
På informationsträffen kände hon sig åter sugen. Både inför tanken att göra nytta för samhället, men och tanken att kunna jobba med något meningsfullt tillsammans med hunden.
– Det visade sig att det hänt massor med hemvärnet sedan förra vändan. Nu finns det ett mer professionellt tänk och det märks att hemvärnet är en viktig del av Försvarsmakten.
En stor drivkraft för Anna och hennes engagemang i hemvärnet är det faktum att man som hemvärnssoldat har oändliga möjligheter att utvecklas.
– För mig är det viktigt att vara en del av det försvar i har och som jag är så stolt över. Jag tycker det är något fint att vi i Sverige tar vara på frivilligheten på det sätt vi faktiskt gör i bland annat i hemvärnet.
ANNA ERIKSSON
Yrke Administratör SFI Flen
Hemvärnet Hundförare
Ålder 53 år
Familj Vuxen son – och hunden Vega, naturligtvis
Bor I Flen
Horiye, ingenjör och fordonsförare. »Om det händer något i samhället vill jag vara tränad för det, vara redo.«
Det slamrar och bullrar på byggarbetsplatsen i centrala Motala. Här pågår elektrifieringsarbetet med den blivande bussdepån för fullt, och Horiye Nyhlén syns lång väg där hon står med sin hemvärnsuniform och gröna varselväst.
På dagens agenda står kontroll av den blivande verkstaden och tvätthallen. Här ska 32 bussar tvättas varje dygn, och därför ställs det höga krav på våtrumssäkring. Men än är alltså hallen inte redo för invigning och en stark doft av sågspån genomsyrar den råkalla byggnaden.
– Det kändes självklart att komma i uniform i dag. Genom att ta på mig uniform när det är uniform på jobbet-dag påminner jag om att hemvärnet finns, säger Horiye.
För uniformen väcker uppmärksamhet. Redan på tåget mellan hemmet i Linköping och arbetsplatsen i Motala fick hon frågor om hemvärnet och även en hel del positiva kommentarer.
– Jag vill ju informera om hur stor del av Försvarsmakten som faktiskt består av hemvärnssoldater, så jag svarar mer än gärna på frågorna.
Horiye, som själv inte har gjort värnplikten, hade länge gått runt med en känsla av att vilja göra något för att bidra till samhället. I takt med att barnen växte upp blev önskan om att göra nytta större, och 2023 gick hon med.
– Min man ansökte lite innan mig och månaderna innan var det mycket hemvärnsprat där hemma.
En bidragande orsak till att Horiye och hennes man sökte till hemvärnet, tror Horiye, var att deras 17-åring vill göra värnplikten. I dag finns det alltså två vuxna i familjen Nyhlén som vid sidan av föräldraskapet jonglerar heltidsarbete och engagemang i hemvärnet. Det är inga problem, konstaterar Horiye.
– Vi är många kollegor som är engagerade i hemvärnet. Visst krävs det att man avsätter tid, men det är ju då det blir roligt och meningsfullt. Eftersom jag jobbar som projektledare i kommunen har jag möjlighet att planera mitt arbete så att jag får in träningsdygnen, säger Horiye.
Under dagen har det varit mycket hemvärnssnack på jobbet, precis det som Horiye hade hoppats på.
– För mig känns det här åtagandet väldigt meningsfullt. Jag är med i en jättefin grupp och har en engagerad chef, säger Horiye, samtidigt som hon sätter sig ned på huk för att kontrollera att våtrumsmattan sträcker sig tillräckligt långt upp på väggen för att uppfylla byggnadskraven.
För Horiye finns det även en personlig anledning till att hon gick med i hemvärnet.
– Det är en säkerhetsfråga. Om det händer något i samhället vill jag känna att jag är tränad för det. Då vill jag vara redo.
HORIYE NYHLÉN
Yrke Byggingenjör och projektledare i Motala kommun
Hemvärnet Fordonsförare
Ålder 45 år
Familj Man och två barn, 14 och 17 år
Bor I Linköping
ROBERT, Präst och fältpräst. »Jag hade mött liv och död så när frågan kom kändes det självklart.«
Vid Motala kyrka har klockorna just ringt. Morgonandakten med nattvarden är över och ett antal Motalabor som passat på att börja sin dag med en dos andlighet passerar ut genom kyrkportarna.
Prästen Robert Birgegren som som hållit i andakten står vid dörren, redo att byta några ord med sina församlingsbor.
En av de äldre damerna som deltagit stannar till och gör lite skämtsamt honnör. Att det inte är en alldeles vanlig onsdag med den vanliga nattvarden och morgonandakten är uppenbart, för under Roberts uniformsjacka skymtar prästkragen. I dag är han lika mycket hemvärnssoldat och fältpräst som präst i Motala församling.
– Jag gick med i hemvärnet 2022 efter att ha blivit tipsad av en bekant, berättar Robert lite senare, när han visat oss in i den vackra kyrkan.
En kyrkvaktmästare kommer in för att släcka de levande ljusen och den välbekanta doften av stearin fyller luften. Det är stilla och tyst. Kyrkklockorna har för länge sedan ljudit ut.
För Robert var det en självklarhet att gå med i hemvärnet.
– Jag hade gjort värnplikten och hade så goda erfarenheter av det, att jag under en tid faktiskt funderade på att bli officer.
Så blev det inte. Robert blev präst, och under många år ägnade han sig helhjärtat åt att ”bara” vara präst och familjefar.
Men så kom den där frågan om att gå med. Robert, som tidigare verkat som sjukhuspräst och som hade sina positiva minnen från värnplikten, bestämde sig för att ansöka om att bli fältpräst.
– Jag visste ju att jag hade förutsättningarna för att klara uppgiften. Som sjukhuspräst hade jag tidigare jobbat med institutionssjälavård, jag hade mött liv och död och när frågan kom kändes det självklart.
Som fältpräst i hemvärnet känner Robert att han gör stor nytta. Det behövs själavårdare inom Försvarsmakten och här, i hemvärnet, behövs hans och hans kollegors kompetens. Som präst har han absolut tystnadsplikt, något som innebär att soldaterna kan vända sig till honom med utmanande och svåra frågor.
Han fyller också en stor funktion när det kommer till att vara ett stöd för befälen. Som fältpräst är han lite av en moralisk kompass, någon som har till uppgift att känna efter hur stämningen i kompaniet är, och någon att diskutera etiska dilemman med.
– Jag jobbar heltid i församlingen och har samma antal övningsdygn som alla andra. Mitt åtagande i hemvärnet är något min arbetsgivare uppmuntrar, säger Robert och berättar att hans roll som fältpräst är en fördel för hans roll som präst i Motala församling och vice versa.
– Precis som jag tagit med mig erfarenheter från mina 23 år som präst i det civila, får jag erfarenheter från hemvärnet och de utbildningar jag genomför här, som jag kan ta med mig in i församlingen.
Robert, som är krigsplacerad som fältpräst, får genomföra vissa utbildningsdagar på arbetstid. Men det är till allra största delen på fritiden som tiden vigs åt hemvärnet.
– Nu, när barnen är större, finns den tiden, kommenterar han.
Men åtagandet i hemvärnet ger även Robert något.
– Här har jag hittat en kamratskap som betyder mycket och tack vare mitt engagemang i hemvärnet får jag en inblick i omvärldsläget som jag kanske inte fått annars.
Det är fortfarande förmiddag. Robert kommer att ha på sig uniformen under resten av arbetsdagen, att dra på sig hemvärnsuniformen kändes lika naturligt som självklart när det är Uniform på jobbet-dag.
Det enda undantaget är under eftermiddagens begravningsgudstjänst. Då kommer han att byta om till röcklin och stola, den klädsel som en präst i Svenska kyrkan av tradition bär vid en begravningsgudstjänst.
– Det här ser jag som ett sätt att påminna om att hemvärnet finns, något som kanske kan få fler att ansöka och förstå vilken viktig uppgift hemvärnet fyller för den svenska försvarsmakten.
ROBERT BIRGEGREN
Yrke Präst i Motala kyrka
Hemvärnet Fältpräst
Ålder 49 år
Familj Fru och två döttrar,
16 och 18 år
Bor I Motala
Katarina, gynekolog och bataljonsläkare. »Åtagandet i hemvärnet märks i plånboken när man är egenföretagare.«
Förmiddagen på Katarina Johanssons gynekologmottagning har varit intensiv. Trots att klockan inte ens har hunnit passera lunch har hon redan haft sex patienter, som alla mött en något annorlunda gynekolog än vanligt.
Eftersom det är uniform på jobbet-dag har även Katarina Johansson valt att ta på sig uniform, något som framgår tydligt redan när man kliver in i mottagningens väntrum. Här har Katarina satt upp anslag och lagt fram broschyrer om både hemvärnet och uniform på jobbet-dagen, allt för att hennes patienter ska vara förberedda på att det i dag är en gynekolog med grönkläder som sköter undersökningarna.
Men framför allt vill hon passa på att göra lite reklam för hemvärnet och visa att alla hemvärnssoldater har ett annat jobb i det civila.
– Förra året när det var uniform på jobbet-dag var jag på kurs. Då hade jag faktiskt inte uniform. Det kändes inte så givande, eftersom jag då satt i en föreläsningssal hela dagen och inte kunde svara på frågor om hemvärnet. Det kan jag i år, och det har redan blivit många intressanta samtal om hemvärnet, berättar hon.
Det visade sig att samtliga sex patienter som hittills passerat hennes undersökningsrum alla hade någon form av relation till hemvärnet vilket inneburit att Katarina fått möjlighet att berätta om vad det innebär att vara hemvärnssoldat, men också fått ta del av spännande hemvärnsanekdoter.
– Jag har varit med sedan årsskiftet 2022–2023 efter att en väninna gått med. Kombinationen av det oroliga världsläget, det hon berättade och att vår yngsta dotter gjorde värnplikten, fick mig att fatta beslut om att söka in, säger Katarina.
Eftersom hon är egenföretagare är hon inte krigsplacerad via sitt jobb, och i hemvärnet insåg hon att hon skulle kunna göra nytta om det värsta händer och det blir krig. Mycket riktigt, i dag är Katarina bataljonsläkare.
Att vara egenföretagare och hemvärnssoldat har både sina för- och nackdelar. Som egen är Katarina också sin egen chef, vilket innebär att det å ena sidan faktiskt är hon som planerar sitt arbetsschema så att det går att kombinera med tjänstgöringsdygnen.
– Å andra sidan märker man hemvärnsåtagandet på ett annat sätt i plånboken när man är egenföretagare, konstaterar hon.
KATARINA JOHANSSON
Yrke Gynekolog med egen mottagning
Hemvärnet Bataljonsläkare
Ålder 57 år
Familj Man och tre vuxna döttrar
Bor I Linköping
STEFAN, tjänsteägare och stridsbefäl. » För fem år sedan drog jag av mig grönkläderna. Tyckte jag hade gjort tillräckligt.«
Det dånar i luften på Saabs stora område strax utanför Linköping. Det är flyguppvisning och ljudet när Jas Gripen-planen passerar ljudvallen är i det närmaste öronbedövande.
Men Stefan Hedberg, som kommer gående från administrationsbyggnaden i sin hemvärnsuniform, verkar oberörd.
Flyguppvisningar är vardagsmat för honom. Det här är hans hemma-
plan och Försvarsmakten har han haft någon form av anknytning till, ända sedan han som femtonåring gick med i HV Ungdom.
– Jag gick med när jag var 15 för att jag var intresserad och för att jag redan då tyckte att det var viktigt att försvara Sverige. Det tycker jag fortfarande. Jag anser att alla ska hjälpas åt utifrån sin förmåga, säger Stefan Hedberg.
Han tystnar en stund. Fortsätter sedan sitt resonemang. För det finns fler anledningar till att han gick med i hemvärnet.
– Jag hade ett starkt intresse av att vara ute i skog och mark och jag lockades av tanken på att hitta en grupptillhörighet. Jag ville lära mig klara mig själv. Det driver mig fortfarande. I dag är hemvärnet något helt annat, men jag drivs fortfarande av att ständigt lära mig nya saker och träffa nya människor.
Just gemenskapen är en betydande faktor för Stefans engagemang i hemvärnet. Kanske alldeles särskilt nu, när samhällsläget är skarpare än på länge.
– Man måste kunna lita på varandra i bataljonen och då blir kamratskapet ännu viktigare. Vi ställer upp för varandra.
Han är inte ensam om att komma i uniform till jobbet denna dag. På Saab i Linköping arbetar många hemvärnssoldater, berättar han.
– I dag är det gröna gubbar överallt här på området. Men visst har jag fått många frågor om hemvärnet under dagen, konstaterar Stefan.
Själv funderade han länge på att ta anställning inom Försvarsmakten efter avklarad värnplikt. Men i samma veva var han nybliven pappa, och eftersom en anställning vid den perioden skulle medföra FN-tjänstgöring i Cypern, blev det ett annat yrkesval.
Han är service owner och har en tidigare bakgrund inom kriminalvården innan han landade på Saab. Att det under hela hans yrkesverksamma liv funnits fokus på att göra samhällsnytta, är uppenbart.
Det är också därför han stannat kvar inom hemvärnet under alla år.
– Jag har gjort sju högvakter, var med i hedersvakten när kronprinsessan gifte sig och startade även ett hemvärnsinsatskompani där jag var ställföreträdande kompanichef.
Men för fem år sedan bestämde Stefan sig för att dra av sig grönkläderna och hoppa av hemvärnet. Han hade gjort tillräckligt, tyckte han.
Det blev ett kort uppehåll.
– När Putin invaderade Ukraina tog jag på mig grönkläderna igen, och sedan dess är jag knuten till bataljonstaben här i Norrköping.
Men att ha fyra barn och vara två heltidsarbetande föräldrar. Hur lirar det med engagemanget i hemvärnet?
– Vår familj har alltid varit lite som den där indiska guden med åtta armar. Min fru och jag har diskuterat mycket hur man får tiden att räcka till. Men på något sätt har vi fått det att fungera under alla år.
För visst var det tufft när barnen var små. Stefan och hans fru delade på hem- och hushållsarbetet samtidigt som Stefan var ställföreträdande chef för ett av hemvärnets insatskompanier.
– Det handlar om att ge och ta och ha förståelse för varandra. Redan från början lovade min fru och jag att ge varandra möjligheter att utvecklas, och det har vi gjort, konstaterar Stefan.
Från arbetsgivarnas sida har Stefans engagemang i hemvärnet enbart setts som något positivt. Kanske tack vare att han varit anställd på arbetsplatser som drivs av just samhällsnytta.
Han har hunnit fylla 61 år och har tillbringat större delen av sitt liv som hemvärnssoldat.
– Visst har det hänt att jag funderat på om jag verkligen vill göra det här längre. Och varje gång har jag landat i övertygelsen om att jag vill det. Och faktum är att jag tror att det kommer att bli fler tjänstgöringsdygn i framtiden än de jag nu gör.
STEFAN HEDBERG
Yrke Service owner på Saab
Hemvärnet Sektionschef, stridsbefäl och samverkansbefäl
Ålder 61 år
Familj Fru och fyra vuxna barn samt sju barnbarn
Bor I Norrköping
P-O, ingenjör och underrättelseassistent. »Med förstående arbetsgivare, föräldrar och sambo så funkar det.«
P-O Seiron beskriver sig själv som en rastlös person. Men för att vara en rastlös person verkar han vara både målmedveten, strukturerad och fokuserad. Det måste man vara för att få tillvaron som heltidsarbetande tvåbarnspappa att gå ihop med ett engagemang i hemvärnet.
– Faktum är att det är kombinationen av att ha väldigt förstående arbetsgivare, sambo och föräldrar samt svärföräldrar som ställer upp som barnvakter när jag är ute på övning, som gör att det fungerar, förklarar P-O.
Tanken på att gå med i hemvärnet var något som växte fram under en längre tid hos honom. Han trivdes när han gjorde värnplikten. Efter att han muckat och kommit ut i arbetslivet gjorde han en utlandsmission i Afghanistan inom ramen för sitt civila jobb. Men där och då fick ansökan till hemvärnet vänta. Barnen var fortfarande små, och det var först för tre år sedan, när barnen blivit lite större, som han sökte in.
– Jag kände att jag behövde göra något meningsfullt vid sidan av jobbet. Och i samband med att omvärlden blev allt skakigare kändes det som ett naturligt steg att bli hemvärnssoldat, säger P-O.
Genom att göra en dag på Sjöfartsverket i grönkläder hoppas han kunna rikta strålkastarljuset mot hemvärnet och kanske, kanske få någon kollega att söka in.
För visst har hans arbetsklädsel under dagen väckt uppmärksamhet och visst har han fått svara på flera frågor om vad det innebär att vara hemvärnssoldat.
För att få till så bra bilder som möjligt inför det här reportaget, visar P-O runt i Sjöfartsverkets lokaler. Vi passerar det som kallas ”Den gröna milen”, en rejält lång korridor som skulle kunna kännas både tråkig och ge en institutionskänsla. Så känns det inte. Vackra fartygsmodeller står uppställda i glasmontrar utmed den vindlande väggen och där det inte står modeller hänger tavlor av olika skepp och båtar.
Men för P-O:s del är hans åtagande i hemvärnet mestadels förlagt på land, i skogen, och inte till sjöss.
Han har inte ångrat en sekund att han skickade in sin ansökan till hemvärnet.
– Nej, för det är inte bara så att hemvärnet kräver något av mig. Hemvärnet ger ju mig något också. Jag har lärt känna nya människor som blivit nära vänner. Och genom hemvärnet lär jag mig ständigt nya saker och känner att jag utvecklas som person, trots att jag hunnit fylla 47 år.
ALEXANDer, samordnare och bataljonschef. »Jag saknade
något på fritiden, något som gjorde skillnad för samhället.«
När andra har 24 timmar om dygnet verkar Alexander Klanfar ha 34 timmar. Eller så handlar det helt enkelt om att han är en fena på att planera och utnyttja sin tid. För Alexander har alltid engagerat sig. Han är scoutledare och tävlingsskytt på hög nivå. Han är fembarnspappa och beredskapssamordnare på Sjöfartsverket. Och så är han ställföreträdande bataljonchef i hemvärnet.
Trots alla åtaganden ger han ett lugnt och avslappnat intryck när han visar runt i Sjöfartsverkets lokaler. En kaffedoft som svävar i den K-märkta byggnaden avslöjar att det är eftermiddagsfika på gång och, runt kaffeautomaten finns flera kollegor samlade.
– När jag muckat efter värnplikten saknade jag det gröna. Någonstans fanns väl en önskan om att bli officer, men så blev det inte, säger Alexander Klanfar.
Istället startade han en dykarfirma med olika uppdrag och som instruktör.
– Men jag saknade att göra något meningsfullt på fritiden, något som gjorde skillnad för samhället, så för 26 år sedan sökte jag in till hemvärnet.
Han har tagit emot på Sjöfartsverkets stora parkering, klädd i uniform, och när en kollega passerar får han en kärvänlig klapp på axeln och kommentaren: "Men har vi lövhögar på jobbet i dag?"
Alexander bara skrattar. Han ser uniform på jobbet-dagen som ett sätt att prata om hemvärnet utan att för den skull behöva köra upp information i ansiktet på kollegorna. Han vill gärna dela med sig av sina erfarenheter av att vara hemvärnssoldat. Och det är tack vare hans engagemang i hemvärnet som han jobbar här.
– Det är hemvärnet och mina åtaganden där som fått in mig på den här banan som beredskapssamordnare på Sjöfartsverket
När han sökte till hemvärnet 1999 fanns inte samma skriande behov som i dag. Det var främst hos honom själv som det där behovet fanns. Han ville ut i naturen och hitta tillbaka till värnpliktens kamratskap..
Sedan dess har engagemanget i hemvärnet funnits med honom.
– Här på Sjöfartsverket har jag en bra arbetsgivare som ger mig både utrymme och flexibilitet, något som underlättar kraftigt. Det gör att jag kan jobba jättemycket den veckan jag inte har barnen och på så sätt få vardagen att gå ihop, säger Alexander.
Hemvärnet är hans rätta element. Inom den närmaste framtiden hoppas han kunna bidra till att få till familjedagar, för att även soldaternas familjerna ska få en inblick i vad engagemanget innebär.
– Jag mår som bäst när jag kan göra en insats. Det ger mig energi att få andra att växa.
PER-OLOF SEIRON
Yrke GIS-ingenjör på Sjöfartsverket
Hemvärnet Underrättelseassistent
Ålder 47 år
Familj Sambo och två barn, 6 och 10 år
Bor I kolmården
ALEXANDER KLANFAR
Yrke Beredskapssamordnare på Sjöfartsverket
Hemvärnet Ställföreträdande bataljonschef
Ålder 50 år
Familj Sambo, två gemensamma
barn och tre bonusbarn
Bor I Norrköping