JÄGARHORN
Följ med till verkstaden som blåser nytt liv i hemvärnsmusikens staminstrument
I en liten verkstad mitt i Stockholm tillverkas jägarhorn som blir de första staminstrumenten i hemvärnets musikkårer.
Text ERIC LUND
Foto STAFFAN CLAESSON
Ibland kan man få för sig att hela Stockholms innerstad förvandlats till en hipp webbyrå. Inget ont om hippa webbyråer, tvärtom. Men nog var det en mer levande stad att strosa runt i när allehanda verkstäder och hantverkare stökade innanför skyltfönster och i källarlokaler? År 2023 är de flesta småfirmor av det slaget förvisade till förorterna. I deras ställe finns numera konceptdesignade ”coworking spaces”. Kontorshotell med avancerade kaffemaskiner, på ren svenska.
Men om du händelsevis kommer gående på Kungsholmen och kikar ned i källarfönstren på Bergsgatan 1 möts du av en genuint trivsam syn. Det är som om en teckning av barnboksförfattaren Jan Lööf väckts till liv.
Välordnade verktygstavlor fulla med grunkor och mackapärer, hundratals små lådor för skruvar och muttrar, maskiner med mystiska användningsområden, kanske rent av en tänd gaslåga som sveper över blänkande mässing. Om den vackra, låga träporten står på glänt kan man emellanåt höra tonerna av en trombon, en klarinett eller en kornett som provspelas med några takter eller en skalövning.
Tro det eller ej, men den här lilla verkstaden, en halv trappa ned från trottoaren, har direkt påverkan på hemvärnet. Här tillverkas nämligen 100 jägarhorn, som ska fördelas till hemvärnets musikkårer. Fyra jägarhorn per kår, som ett första led i att hemvärnets frivilliga musiker – precis som de fyra musikkårerna med anställd personal – ska förses med så kallade staminstrument. Alltså instrument som ägs av Försvarsmakten, så att det inte är upp till musikerna själva att hålla med arbetsredskap för att fullgöra sin uppgift.
– När rikshemvärnschefen beslutade om att införa staminstrument fick vi frågan vilket som borde köpas in först, säger Göran Mellblom som är stabsofficer vid Försvarsmusiken. Jägarhorn var det enkla svaret, eftersom det är instrument som fungerar även när det regnar, snöar och är mörkt. Vi måste kunna frambringa musik i alla situationer.
Hos firma Lars Gerdt AB utförs främst reparationer av bleckblåsinstrument, men även nytillverkning av bland annat tromboner och kornetter. En större beställning än denna har dock aldrig expedierats tidigare. Lars Gerdt har drivit sin verksamhet i närmare fyrtio år och delar lokalen med ett par andra hantverkare som har egna instrumentspecialiteter.
Jägarhornet liknar en trumpet, men saknar de ventiler (det vi oinvigda kallar knappar) som lätt fryser ihop vid otjänlig väderlek. I själva verket är instrumentet som Lars Gerdt och hans assistent Johannes Harg tillverkar närmare släkt med en svensk b-kornett, med ett koniskt rör. Klangen är varmare än hos både en trumpet och de jägarhorn som används i övriga Europa och USA (bugle). Dessutom har kravspecifikationen varit hög.
– Det finns ganska många som tillverkar saker som ser ut som jägarhorn, men som inte alls möter de krav som hemvärnsmusikkårerna ställer 2023. Det får inte vara några sekunda grejer om vi ska spela vid exempelvis krigsbegravningar, säger Göran Mellblom.
Johannes Harg är utbildad kyrkomusiker och trakterar många olika instrument. Han arbetar halvtid som instrumenttekniker vid Kungliga Musikhögskolan och halvtid i verkstaden på Bergsgatan. Dessutom är han musiker i Hemvärnets musikkår Uppsala och vikarierar vid behov i andra kårer.
– Vi har utgått från att det här ska vara ett konsertinstrument, inga halvmesyrer eller kvalitetsskillnader tillåts. De jag spelar med i musikkåren är väldigt förväntansfulla och glada att tas på allvar, säger Johannes Harg.
Göran Mellblom träffade nyligen chefen för ukrainska försvarsmusiken, som gav en konkret bild av verksamhetens betydelse. När Ryssland inledde anfallskriget 2022 fanns tio musikkårer i Ukraina. Knappt två år senare finns 58 musikkårer, och det handlar bland annat om att skicka fram små ensembler till fronten.
– Det var inget som fanns förberett, utan är resultatet av ett behov, säger Göran Mellblom.
Soldaterna vid fronten drabbas lätt av uppgivna tankar om att aldrig mer komma hem, vilket till exempel kan leda till att de börjar slarva med handgranaterna och låter bli att kasta sig i skydd. Men när de får höra musik ”öppnas spjällen igen”, som Göran Mellblom uttrycker det, de börjar tänka på hemmet och familjen. Dessvärre behövs musikkårerna även för de tusentals krigsbegravningarna.
– Jag vet inte om jag någonsin blivit så tagen i mitt liv, och det jobb som Ukrainas musikkårer utför där skulle det bli upp till hemvärnsmusikkårerna att hantera i Sverige, säger Göran Mellblom.
För några år sedan inleddes rikshemvärnschefens musiksatsning, som är utgångspunkten för både den högre dirigentutbildningen (se Tidningen Hemvärnet 4/2022 och 1/2023) och satsningen på staminstrument. Göran Mellblom menar att det är en principfråga.
– Hemvärnets musikkårer är krigsförband som inom sex timmar ska kunna spela vid olika aktiviteter, och Försvarsmakten har inget avtal med de enskilda musikerna om att de ska hålla med egna instrument. Man ska inte bygga krigsförband på privat utrustning, säger Göran Mellblom.
Dessutom tror han att förstklassiga staminstrument i en ”forcerad anskaffning” och övriga satsningar kommer att locka fler att söka sig till hemvärnsmusiken. När många andra delar av kulturlivet avlövas tillförs Försvarsmusiken mer pengar i en satsning som enligt Göran Mellblom är enorm – om än blygsam i den totala försvarsbudgeten.
– Med staminstrument blir det även tydligare hur service och reparationer ska hanteras, jämfört med om det är privata instrument, säger Johannes Harg och bjuder på ett litet smakprov i fikarummet på Bergsgatan.
Inför leveransen av de nya jägarhornen har Försvarsmusiken förberett ett nothäfte med lämplig repertoar. Genom att söka i arkiv hittades cirka 120 marscher från Sverige, Danmark, Tyskland, USA och Storbritannien. Alla utom två var okända för svenska öron enligt Göran Mellblom. Jägarhornen kan dels användas för signaler, tapto och liknande. Men när det gäller övrig musik finns en begränsning, just eftersom jägarhornen saknar ventiler och därmed inte kan skapa alla toner.
– Man kan spela toner ur den så kallade naturtonsskalan, men inte kromatiska skalor. Naturtonsinstrument går tillbaka till urtiden. Instrument som använder sig av samma sorts stämma fanns i romarriket och israeliska shofarer omnämns i Bibeln. Idén med ventiler och att spela kromatiska blåsinstrument kom först på 1800-talet, säger Johannes Harg.
Att det skulle bli enformigt håller inte Johannes Harg med om. Han menar att det finns stor variation, och påpekar att vissa kända stycken, avsiktligt eller oavsiktligt, kan framföras på naturtonsinstrument. Två exempel är Beethovens nionde symfoni, ”Ode an die Freude”, och Svensk signalmarsch nummer 1.
– Jag tittar igenom vissa gamla marscher och slås av att jag aldrig tänkt att man skulle kunna komponera på det viset, vissa kompositörer har varit väldigt uppfinningsrika med att använda de här fem–sex tonerna, säger Johannes Harg.
Längre tillbaka fick alla militärmusiker lära sig att spela jägarhorn. På senare år det främst varit trumpetare och kornettister som alternerar med jägarhorn, men även valthornister har nära till hands att spela jägarhorn. Ju fler som kan traktera jägarhornet, desto större flexibilitet för musikkåren.
När Lars Gerdt fick beställningen lånade han ihop mängder av jägarhorn från både kårer och privatpersoner. Han har själv spelat trumpet i bland annat Hovkapellet och vet hur det ska låta.
– Jag kunde verkligen prova mig fram för att se vilket instrument som var bäst och sedan försöka avgöra hur jag skulle göra min egen variant utifrån traditionen, säger Lars Gerdt.
De svenska jägarhornen serietillverkas i etapper.
Klockstyckena görs enligt en gammal metod av en instrumentbyggare i Tyskland och är formade i ett stycke utan skarv. Lars Gerdt och Johannes Harg tillverkar resten av rören som sedan sammanfogas med klockstyckena. Jägarhornen har ett nära släktskap med svenska b-kornetter och samma typ av koniska rör (till skillnad från trumpeten, som har samma diameter hela vägen). Den koniska formen gör det lite knepigare att bocka rören, i stället för att böja röret i ett svep får man göra det i fyra omgångar.
För att kunna böja rören glödgas mässingen. Sedan sätts en kork i botten och röret fylls med metallegeringen cerrobend (tenn, bly, vismut och kadmium). Sedan läggs alltihop i ett vattenbad för att svalna lagom mycket och därefter kan rören bockas. Efter varje bockningssession tas små ojämnheter bort med polerstål och hammare. Två personer kan göra cirka tolv sådana rör per dag. Efter processen får legeringen rinna ut och diverse reningsprocesser tar vid.
Exempel på produktutveckling är vattenklaffen, som används för att dränera kondens.
FOTO JOHANNES HARG
För det mesta tillverkar han sina instrument helt själv, men i fallet med hemvärnets jägarhorn har han tagit hjälp av en kollega i Tyskland med att framställa klockstyckena (”tratten”). Där används en äldre metod som enligt Lars Gerdt passar bättre för just detta ändamål. Efter leverans till Sverige monterar Lars och Johannes ihop klockstyckena med resten av hornet, som tillverkats av dem själva. Även munstyckena – ett i silverpläterad mässing och ett i trä för kall väderlek – görs i Stockholm, av en branschkollega till Lars Gerdt.
Hittills har 60 av de totalt 100 jägarhornen levererats, varav 40 till Södra militärregionen (MR S) och 20 till Mellersta militärregionen (MR M). De första lär ha använts av Hemvärnets musikkår Ängelholm under en musikinsats i Tjeckien. De återstående 40 hornen räknar Lars Gerdt är färdiga runt årsskiftet. Varje horn levereras med två munstycken, fodral och bäranordning (banderoll).
– Precis som när du går till förrådet och hämtar en kulspruta 58 ska alla delar finnas med, det här är militärt. Dessutom kommer inventering av staminstrumenten att ske varje år, säger Göran Mellblom.
I somras deltog Johannes Harg i Nijmegenmarschen i Nederländerna, och där kom hans eget jägarhorn väl till pass när ett antal hemvärnsmusiker gick i grupp.
– Vi spelade marscher men också för att få allmänheten ur vägen när vi kom gående. Vid detta tillfälle gick jag motsvarande ungefär ett hundra vaktparader mellan Armémuseum och Stockholms slott, så mitt jägarhorn har verkligen hårdtestats, säger Johannes Harg.
I en låda på golvet ligger de 40 färdigböjda rören och väntar på klockstycken från Tyskland. Längs väggarna hänger mängder av delar till instrument som kasserats eller är på väg att få nytt liv som reservdelar. Det glimrar och blänker, man upptäcker ständigt nya grejer som väcker ens nyfikenhet medan Johannes Harg med sin verkstadsrock och Lars Gerdt med sitt förkläde hemtamt rumsterar om i sitt lilla universum.
Ett besök i verkstaden på Bergsgatan 1 ger en känsla av tidsresa. Både bakåt, till en tid då Stockholm verkligen var hantverkarnas och småföretagarnas stad, men mest av allt framåt. Till en ny framtid för hemvärnsmusiken.