Vi har hittat två anledningar till vårt förslag: att skapa ett instruktörsförband vid varje bataljon. Båda dessa anledningar är egentligen lika viktiga att anföra som argument.
1) Bristen på kompetenta instruktörer
2) Ett sätt att ta tillvara utbildad personal ur de egna leden
Svårigheten att få tillgång till kvalificerade instruktörer har ökat i samband med nedläggningar av många regementen. De ”före detta” yrkesofficerarna som trots detta finns kvar som tillgängliga instruktörer tappar efter hand sin spetskompetens och är inte uppdaterade i den förvandling som Hemvärnet med de Nationella Skyddsstyrkorna genomgår.
Vi som har lite högre befattningar inom bataljonen och som under åren har införskaffat rätt instruktörsutbildning får inte heller tiden att räcka till. Utöver de 13 avtalsdygn vi ska uppfylla så är det nästan lika många till i ”övrig tid”. Till detta ska adderas utbildningstid för att erhålla formell kompetens för sin egen befattning. Arbetsgivarna må vara givmilda många gånger, men det börjar närma sig smärtgränsen.
För att upprätthålla framåtanda och aktivitet så måste det finnas en viss rotation på de högre befattningarna i kompani och bataljon. Om samma människor sitter för länge, så uppstår till sist en icke önskvärd stagnation. De som befinner sig på väg upp, har ambitionen att ta på sig mer ansvar, bromsas då det inte finns befattningar. Och de som innehar befattningarna kanske håller sig kvar onödigt länge av olika anledningar. Det senare kan bero på att det inte finns någonstans att ta vägen. Efter att ha varit med under många år, lagt ner tusentals timmar, och sedan inte ha något gå vidare till kan vara en osund anledning att klamra sig fast. Alternativet, att avrusta, måste ju vara ett oerhört resursslöseri.
Vi tror att ett instruktörsförband kan vara lösningen. När man efter cirka fem år i sin befattning inte kan/vill gå vidare uppåt, eller tillbaka som insatssoldat, så kan man istället satsa sin energi på att vidareutveckla sin instruktörskompetens. Givetvis bör även detta kompani bestå av olika kunskapsnivåer och avtalsdygn. Ersättningen bör följa motsvarande befattningar på bataljon och kompani.
Utöver rent instruktörsarbete skulle hembesök, rekrytering och liknande administrativa funktioner kunna hamna på detta förband. Dessutom skulle det kunna vara en resurspool vid KFÖ och LTÖ, om genomförande bataljon saknar egen personal vid övningstillfället. Dessutom skulle dessa kunna användas vid GMU för att de genomförande soldaterna skall få en första inblick i vad som kan erbjudas av Hemvärnet med de Nationella Skyddsstyrkorna efter avslutad utbildning.
Förslag på uppbyggnad och utkast på hur förbandet skulle kunna vara personalsatt:
Vilka instruktörer som skall finnas bör gå att koppla mot Preliminära Utbildningsanvisningar 2010 och inriktning för 2011-2012 (19170: 50123).
Chef och ställföreträdare (Nivå 5)
- Ansvarar för att leverera det beställaren (Utbildningsgruppen) behöver under utbildningsåret.
- Ansvarar för att instruktörerna har formell utbildning och kompetens för sin verksamhet.
Chefsinstruktörer (Nivå 5)
- Tre per utbildningsområde
- Planerar och genomför det som beställs.
Instruktörsbiträden (Nivå 6-7)
- Fem per utbildningsområde
- För att hela tiden ha tillgång till tillgängliga instruktörer vid övningar och utbildning.
På detta sätt tror vi att Hemvärnet med de Nationella Skyddsstyrkorna på ett bättre sätt kan tillvarata och utveckla den kompetens som finns i de egna leden.
J Näsvall (vid tangentbordet)
Heidenborn (ursprungsidé)
Kommentarer
För att ditt resonemang ska vara hållbart krävs att dessa resurser finns på annat håll, exempelvis på utbildningsgruppen.
Vår utbildningsgrupp har i alla fall inte bemanning nog att ansvara för 100% av behovet.
Vad vore då bättre som komplement än detta förslag?
Bäste Anonym..
Först vill jag säga att jag tycker att det är tråkigt att du gömmer dig under alias: Anonym, för mig känns det som att du inte riktigt vill ta ansvar för det du står för i dina funderingar kring detta ämne. Samtidigt vet jag att vi alla har rätt till att få vara anonyma i vissa lägen..
Mig veterligen finns det inget som möter något hinder att en HvBat i samverkan med utbgrp utvecklar en instruktörspool och ger de intresserade som man anser vara lämpliga en grundläggande instruktörsutbildning med möjlighet till fördjupningar i olika sakområden.
Däremot så anser jag att instruktörsrollen är ett uppdrag i fredsläge
Däremot kan jag inte hålla med om att en del inte tänker på konsekvenserna vid HvLarm / beredskap. För jag anser att vi håller på att öva våra förband i att lösa anbefallda uppgifter i samband med ett Hvlarm samt för att kunna upprätthålla den beredskap som för stunden är beordrad.
Utan att gå in i detaljer är det tråkigt att frågan negeras. Vid Hvberedskap / -larm måste vi parallellt med lösandet av våra uppgifter påbörja repetitions- och breddutbildning av våra soldater. Vem tror att vi i ett sådant läge kan få instruktörsstöd från resterande armé. Vi måste ha egna instruktörer för att säkerställa kunskapsåterhämtning vid larm. Detta är nu avdömt med ett- Nej.
Tyvär tänker få på konsekvenserna vid Hvlarm / beredskap vilket faktisk är vår huvudupg.
Men det viktiga i närkamp är ju inte att göra rätt utan att vinna kampen.
De flesta kampsporter har, i sin grund, att just vinna kampen.
Att ta t.ex. en jiu-jitsu instruktör och lära honom närkampskonceptet är i min betraktelse av världen mer kostnadseffektivt än att ta en orienterare!
Ser resonemangen i FM som Bushido, " det spelar ingen roll hur resultatet blir - bara du gör rätt saker på vägen"
Det är för mig ganska självklart varför detta förslag INTE vann bifall,
det är ju så att hemvärnet är ett krigsförband och i krigsförband finns det inte några instruktörer, det finns bara soldater och befäl.
Jag håller dock med om att det skulle kunna fungera mycket bra med en grupp där alla som är instruktörer kan diskutera och komma på smarta saker eller vad de nu ska göra i gruppen men en sådan grupp, oavsett hur den är organiserad, har absolut ingenting i ett krigsförband att göra.
bambuser.com/channel/rikshv
Eftersom man kan se tingsförhandlingarna på på webbtidningen får man själv höra röstningen (man röstade genom att svara ja i de flesta fall), det vara bara en motion där man begärde rösträkning - i övriga fall var resultatet tydligt utan att räkna röstlapparna.
Det fanns en liknande motion (se nedan) som behandlades vid Tinget idag. Om jag förstod rapporteringen rätt så fick det förslaget inget gehör. Det blev alltså ett nej.
Tyvärr redovisas inte motiveringar och röst-siffror på hemsidan, så därför vet jag inte om motionen bedömdes intressant eller avfärdades omedelbart.
En uppmaning till Tidningen Hemvärnet är att i denna tråd redovisa vad som blev sagt i frågan.
Citat:
Skapa befattningen ”Instruktör”. Att utse soldater i bataljonen som har befattningen ”Instruktör”. Dessa personer utbildar bataljonens soldater under KFÖ, SÖF och LTÖ samt övrig kompletteringsutbildning under året
@Anton.
Egentligen borde jag inte besvara ditt inlägg, eftersom du kallar vår insändare idiotisk. Det inbjuder till ett ganska dåligt debattklimat.
Men jag ska göra det ändå.
Att du har en åsikt, det är inte så svårt att se.
Däremot så förstår jag inte riktigt i vad den består?
Och jag kan inte heller bemöta din kritik, eftersom du anger några argument i sakfrågan.
Så förklara gärna mer ingående vad som är "idioti" och anför gärna ett par argument för din ståndpunkt, så ska jag bemöta kritiken på ett sakligt sätt.
Eller så kanske jag när jag har förstått vad du menar, istället kan hålla med!?
Detta är ju mestadels idioti..
Inte då jag på något sätt vill neka folk i alla delar av landet tillgång till bra och kunniga instruktörer utan till att jag åter igen blir sjukt besviken på folk som inte ser skillnar på krigsorganisation och på "fredfunktioner"(saknar ett bra namn på detta).
Det finns mängder av olika saker inom hemvärnet som tyvärr är kvalevor från dåliga beslut där någon fått för sig att man skall blanda freds aktiviteter så som rekrytering eller instruktöresfrågan, i detta fall, med krigsorganisation.
Dessa två skall absolut INTE blandas enligt mig, det skapar mer problem än vad det gynnar någon och åter igen så säger jag inte att det är fel att anställa instruktörer eller hålla dem i en pool av något slag, men det är INTE något som skall hamna i en krigsorganiosation.
sjuksöterskor på Kompanierna.
Mycket bra att ha det men bäst som stf C sjvGrp. Då blir det optimalt utnytjande av kompetensen.
Det här är viktiga frågor även för oss i de frivilliga försvarsorganisationerna.
Det finns bland våra medlemmar personer med särskilda kompetenser som skulle kunna stötta hemvärnsförbanden och utbildningsgrupperna med instruktörer och annat stöd.
I Försvarsutbildarna har vi förbund med specialistinriktning som exempelvis CBRN-förbundet, Förbundet Miljö och Hälsa samt Criscom. De har medlemmar där den civila kompetensen kan nyttjas vid exempelvis en KFÖ. Andra exempel kan vara att man stöttar med en simulatorpool och delar av B- och C-styrkor. Det finns även annat vi kan göra kopplat till KFÖ:erna. Kan vi hjälpa hemvärnet med detta så kan vi avlasta utbildningsgrupper och bidra till en bättre KFÖ.
Per Klingvall
Informationschef Försvarsutbildarna
Som Närkampsinstruktör måste jag ställa mig frågan. Varför använda närkampen som exemple? Närkampssystemet finns ej i civil form om man bort ser från Krav Maga och dess avknoppningar. Närkamp finns endast i försvaret. Men de kurser jag gått inom försvaret har gett mig mer kunskaperoch bättre uppfattning om vissa tekniker. som man inte får på civilklubb. Gissningsvis att nivån på instruktörerna är just kvalitetssäkrade i försvaret. Hoppas kvalitetssäkringen fortsätter som den nu har börjat inom de övriga instruktörs grenarna med.
Janne: Jag kräver inte att en grpch ska kunna utbilda sina skarpskyttar i Ballistik, banhöjd. Däremot bör ju han kanske kunna utbilda i avståndsbedömning, efter som en gruppchef leder gruppens eldgivning. Men om gruppchefen är tillika utbildad skjutinstruktör är läget annat.
Du ställer frågan vart gränsen går mellan generell kunskap och specialistkunskap.
Jag skulle rekomendera dig att till en början titta i SäkI böckerna bl.a.
Visst ska man tillvara ta all den kunskap som finns oavsett vart den kommer ifrån (typ civilit) så långt håller jag med dig. Vad jag åsyftade mer var det att man måste få den ex civila kompetensen kvalitetsäkrad rent militärt, för att få behörighet att utbilda militära förband.. Tex Om du är civilt utbildad till närkampsinstruktör, så ger inte det med automatik behörighet att utbilda militära förband i närkamp.Däremot är en sådan person
kanske lämpad till att få militärt förordnande i att få tjänstgöra som militär närkampsinstruktör, dvs att leda den formella utbildningen i detta ämnen.
Det handlar inte så mycket om tjänstefel utan mer om en juridisk ansvarstagande.
@ Stefan
Oavsett vad man väljer att kalla förbandet/poolen så är det innehållet som är det viktiga.
Jag tror visserligen att skolförband och lärare vid våra stridsskolor kan kallas instruktörsförband. Huruvida dom sen är krigsplacerade som lärare eller på andra befattningar låter jag vara osagt.
Men till sakfrågan.
En chef ska kunna vara den som lär sin enhet det de behöver. I rimlig omfattning.
Men vart drar man gränsen för vad som är generell kunskap och specialistkompetens?
Ska gruppchefen verkligen behöva kunna utbilda sina skarpskyttar i ballistik, banhöjd och avståndsbedömning?
Jag tror att en instruktör i ett instruktörsförband, eller instruktörspool, har en bättre förmåga att lösa den uppgiften.
Denna enhet kan också vara en viktig resurs om vi ställs inför ett skede där vi behöver gå in i ett återtagande.
Utan värnpliktiga så har ju de utbildande förbanden minskat drastiskt.
Om det då finns 42 väl fungerande utbildningsförband kopplade till våra bataljoner, så tror jag vi kan minska återtagningstiden väsentligt.
Slutligen.
I Försvarsmakten gäller i första hand militära behörighetskompetenser. Formell utbildning och tjänstgöring ska avgöra vilken befattning du har.
Men att inte tillvarata all den kunskap som finns, oavsett vart den kommer ifrån, anser jag vara tjänstefel.
Hej. En jättebra ide. Är själv handledare i bland annat Utvecklande ledarskap, UL och Ledarskap och Självkännedom, LoS. 2 kurser som erbjuds vid HvSS, där jag är några ggr/år och handleder. Intresset vid det egna förbandet, P7 och därmed Skånska gruppen är noll och intet trots flera påpekanden. Har även anmält intresse via Försvarsutbildarna och deras instruktörspool, sköts via Ystad, med samma klena resultat. Till befordringar över grpch krävs/rekomenderas UL. Tanken är god men intresset lågt.eTWhj
Vad är det för fel på "halta och lytta" instruktörer? En skjutinstruktör t.ex. som avlastar kompanibefälet tidsmässigt behöver inte ägna sig åt Rambo-fasoner. En kompetent sjukvårdsinstruktör kan gott vara enbent på kryckor etc. Rätt man på rätt plats, tillvaratag kompetens i skröpliga kroppar och öva befälen i befattning!
Jag förstår inte din kommentar kring säkerhetskontrollen.
Men jag håller med dig fullständigt i övrigt.
Graden, eller tidigare befattning, ska inte avgöra om du kan bli instruktör eller inte.
Erfarenhet, kompetens, och formell utbildning skall vara grundläggande krav på instruktörerna i vårat förslag.
Instruktörsförband??
I min värld så ska väl ett förband ha en " krigsfunktion " för att få vara ett förband..
Om tanken är att man ska ha ett instruktörsförband, för att kunna placera dukliga & kompetenta instruktörer i för tjänstgöring vid övningar och utbildningar.
Så bör det istället vara inordnande av INSTRUKTÖRSPOOL.
För mig veteligen så finns det väl ingen krigsbefattning som instruktör?? Samtidigt ställer jag mig frågan: Ska inte en chef oavsett nivå kunna utbilda sin enhet i ämnen som ej kräver specialistkompetens??
Visst ska man ta hänsyn till civila kompetenser, men eftersom Hvförbanden ingår i FMs förbandsorganisation. Så gäller militära behörighetskompetenser.. .
Hejsan !
Detta verkar vara ett bra förslag och som IDÉ.Det svåraste kan bl a vara att få tag på rätt personer hela tiden när och om förnyelse behövs för att behålla den
behövda kompetensen och med den goda andan kvar.
Jag har själv varit med om att ta fram s k "egna instruktörer" d v s hemvärnsbefäl på 90-talet som förutom att sköta sin befattning även genomförde utbildning inom hela hvbataljonen.Detta upplevde jag som mycket effektivt
och utvecklande.Dom var bl a skjutledare,utbildare inom
olika områden som t ex strid,fältarbeten,utländska vapen,annan behövlig vapenutbildning,vaktutbildning mm.
JA listan kan göras väldigt lång.Min upplevelse som bl a
samordnare är att ALLT sköttes HELT PERFEKT.
Huvuddelen av dessa "egna instruktöer" ca 20 st hade även civila jobb att sköta,så spänsten fanns,men vissa svårigheter var ibland att hämta och fixa övnmtrl men detta löste vi som var samordnare/batledning vid behov.Utbildning är viktigt !!!
En grej var jag inte nöjd med och det är att det var nästan omöjligt att fixa någon form av lämpligt instruktötsarvode till dessa "egna instruktörer".Det krävs en hel del tid,engagemang o s v om man är instruktör och övnledare samt dessutom i en chefsbefattning.Men detta var på 90-talet så det är nog lättare att fixa ersättning,mtrl mm idag.Hoppas jag !
HÄRMED ÖNSKAR JAG LYCKA TILL MED DETTA PROJEKT.
Tycker idéen är bra, dock anser jag att även dugliga soldater i lägre befattningar även ska kunna vara instruktörer.
Fördelen är att instruktörer som inte är med och håller befattning inom Hemvärnet kan delta och att dessa kan säkerhetskontrolleras och fortbildas på ett organiserat sätt.
Säkerhetskontrollen har ställt till problem och hinder för vänner till mig när dessa kunde öva sin personliga färdighet.
Vissa delar av er insändare stämmer otroligt väl.
Till exempel att det ofta är chefer i olika befattningar som även är intruktörer vilket gör att de sällan kan övas i befattning och de måste lägga orimligt mycket tid på Hemvärnet. Detta kan till viss del lösas genom att man ratifierar de som har utbildnings- och instruktörserfarenheter från det civila livet.
Det är även sant att chefer många gånger sitter för länge på sina tjänster. Detta gäller både på kompani och bataljonsnivå. Detta kan man lösa genom att ha tidsbestämda chefsförordnanden på tre år med möjlighet till en förlängning men inte mer än det. Då blir det rotation på posterna minst vart sjätte år och ibland oftare.
Det känns inte för mig som att ett instruktörsförband skulle vara lösningen för att få tillgång till fler instruktörer och rörelse i tjänstebemanningarna. Det känns mer som ett sätt att säkerställa att ingen annan ska komma in och kunna ta instruktörsuppdrag från de gamla instruktörerna. Även på instruktörssidan är det viktigt att det kommer in nytt blod.
Ni har helt rätt i att det måste underlättas att få fram fler instruktörer på förband och utbildningsgrupper samt att underhålla dessa kunskaper och att tillgodoräkna sig nya färdigheter som instruktör.
Tanken är att Instruktörena likaväl som alla andra inom Hemvärnet skall ha rätt utbildning för att få ett förordnande, enligt HVSS utbildningsansvisningar. Nu finns av naturliga skäl inte dessa utbildningsanvisningar men det är viktigt att dom blir till om ett instruktörsförband bildas.
Vi och övriga soldater inom hemvärnet ställer höga krav på våra instruktörer och det skall vi fortsätta med, så det får absolut inte bli en avlastningsplats för "halta och lytta".
Jag tror att man med denna modell kan kvalitetsäkra våra egna hemvärnsinstruktörer. Då man kan styra upp instruktörsutbildningarna samt skapar möjlighet för Hemvärnsinstruktören att fokusera på sin befattning som instruktör istället för att ha det som "extra knäck" någon gång varannat år.
Med Utbildningsgruppen som både "ägare" och "beställare" av instruktörerna och instruktörsförbandet, så kanske man kan undvika det problemet. Med möjlighet att ställa krav på de som skall ingå, i form av formell kompetens och kontraktskrav/uppfyllnad.
Givetvis har du rätt avseende rekrytering.
Tanken var mer att det kan vara en resurs på det administrativa planet. Men samtidigt skall man komma ihåg att det kan finnas en stor mängd "civil" kompetens att ta tillvara på hos de som har funnits med i arbetslivet under en längre tid. Som exempel kan nämnas kontaktnät och möjlighet att "öppna dörrar" vid större rekryteringsåtgärder.
Detta känns om väl genomtänkta idéer. Även om det primära syftet är att generera instruktörer till förbanden så blir det som författarna nämner en möjlighet att få lite mer rotation på personalen i förbanden. Ingen organisation mår bra av att stagnera.
Många har säkert upplevt när någon klamrat sig fast vid en befattning och nästan gör mer skada än nytta för förbandet genom detta. Med detta systemet så skulle personen istället kunna ta ett steg tillbaka, släppa fram en ny person och instruera denne i något år tills en ny tjänst blir ledig.
Risken är dock att ett instruktörsförband blir till en avstjälpningsplats för "halta och lytta" ungefär som stab och tross ibland har en tendens att bli.
På en punkt håller jag dock inte med författarna och det gäller rekrytering. Rekrytering ska genomföras av personal som motsvarar målbilden av de vi planerar att rekrytera och jag har en vag känsla av att instruktörsförbanden inte kommer att innehålla särskilt mycket folk i 20-30 års åldern.
Skriv ny kommentar
Alla kommentarer granskas av redaktionen innan de publiceras.