Tidningen Hemvärnet

Vi har precis kommit hem från rikshemvärnschefens utbildningskontroll för hundekipage (Hv-skallet). Det är en mycket väl arrangerad utbildningskontroll/tävling där hemvärnsomgångar förstärkta med hundekipage får lov att testa på och mäta sig i diverse moment.

Detta var andra året i följd som min omgång deltog på denna utbildningskontroll, dels för att se om vi lyckats förbättra oss gentemot förra året. Samt så är det nästan det ända tillfället i år som vår hundförare har haft möjlighet till att aktivera och träna med sin hund.

Redan förra året insåg vi att det finns enorma problem med hundtjänsten inom vår utbildningsgrupp här nere i Skåne. Vi försökte att påverka våra närmsta chefer för att det skulle kunna bli lite ändring. Förra året låg vi långt efter utbildningsmässigt i jämförelse till de andra utbildningsgrupperna. De hade kommit mycket längre fram i sin utbildningsplan, eller rättare sagt så hade de en plan.

Detta är något som verkar saknas hos skånska gruppen. Inför årets upplaga av Hv-skallet hoppades vi på något skulle ha skett, en ändring till det positiva. Tyvärr så blev vi väldigt besvikna, när vi kom upp till Villingsberg i år så insåg vi att skillnaden mellan utbildningsgrupperna hade blivit större. MYCKET STÖRRE!
Som representanter för Skånska gruppen så är det pinsamt att berätta hur lite stöd vi har fått, hur lite tid som läggs ner på hundtjänsten över lag.

Rikshemvärnschefens målsättning är att Hv-skallet ska vara en tävling som ska anordnas av de olika utbildningsgrupperna. Detta kommer ALDRIG att vara möjligt att genomföra i Skåne. Vi har ju inte ens hundtjänsteinstruktörer till att utbilda våra egna hundförare. Samtliga kontrollanter under Hv-skallet är och instruktörer, kompanichefer, plutonchefer och andra befäl inom Örebro/Värmlandsgruppen.
De är personer som KAN hund, VILL använda hund och är INTE rädda för att prova hund. Tyvärr så fattas det här nere i Skåne, här finns några få individer som brinner för hund men som inte har resurserna att genomföra tillräcklig utbildning.

Många befäl på Örebro/Värmlandsgruppen kunde knappt förstå hur illa ställt det är med vår hundutbildning i Skåne, några erbjöd sig till och med att komma ner och hjälpa oss med utbildningen. Sen fanns det befäl som bjöd upp oss att komma och träna med dem.

Är det tänkt att vi ska behöva åka 60 mil för att få träna med hund? Vilka ambitioner och framtidsvisioner har Skånska gruppen för hundtjänsten? Hur kommer der sig att hundtjänsten är så lågt prioriterad?